Mia Lindmark

Förra året den här dagen började mina värkar, om två timmar för att vara exakt. Jag kommer ihåg precis allt. Stian kollade tv och jag satt här och skrev en blogg, vi hade ätit plättar några timmar innan. Under tiden jag bloggade var jag tvungen att ta pauser för att springa på toa. Jag trodde att jag hade ätit något gammalt för jag sket som häst för att skriva det på ren svenska. Stian sa att han också fick ont i magen och att de var plättarna det var fel på. Men efter ett tag förstod jag att det här inte var vanlig magont. Våran bebis var inte långt borta. Jag låg på soffan och klockade mina värkar hela tiden. Stian låg bredvid mig i soffan fast han sov. När klockan närmade sig två skickade jag iväg ett sms åt mamma att värkarna hade startat. Hon ringde upp och vi pratade ett tag. Vid tre ringde jag till förlossningen i Gällivare och hörde när dom tyckte att man skulle komma in, dom sa att eftersom vi hade en bit att köra skulle vi börja åka när det var tre minuter emellan värkarna. Jag väckte stian för att berätta att jag bara hade 4 minuter mellan värkarna och efter det låg han och halvsov hela tiden tills jag ringde mamma halv5 för att säga att jag hade 3 minuter emellan varje värk. hon hämtade upp oss och i det skedet fatta först Stian vad som var på g, det var när jag sa att han skulle börja klä på sig och fixa det sista i bb väskan som han förstod. Resan ner gick snabbt och väl inne på sjukhuset så satte dom ctg kurvan på och mina värkar var inte lika täta längre. Vi åkte och fikade på något fik eller det var stian och mamma som fick i sig fika jag åt inget. Vi åkte vidare till dollar store men dom hade inte öppnat ännu. Jag tror vi åkte tillbaka till förlossningen för att mina värkar kom mycket tätare igen. Dom koppla på ctg tjosan igen och mina värkar var nog inte så täta som jag trodde. Jag fick bada med någon äcklig lavendel doft tror jag att det var, för att jag skulle "vila" ett tag. När jag var på g ner i badet så gick slemmproppen. Efter badet så la jag mig på sängen och där låg jag till efter ett ungefär, då tyckte jag att värkarna var så häftiga tt jag ville ha bedövning men innan barnmorskan och narkosläkaren hade kommit så var det dags att föda. 13.37 Föddes en stor pojke och han kom att heta Einar Alvin Lindmark. BB tiden var hemsk vi ville bara hem, allt var så tråkigt där. Maten var ingen höjdare heller. Väl hemma så börja man känna den här nya lilla människan. Jag var så rädd att jag skulle vara för hårdhänt, rädd om nacken rädd om allt. Nu så här i efterhand så kan jag säga att han har varit den ultimata bebisen, inte en sådan där gnällig jäkel eller grinig. Han har varit hur snäll som helst och han har inte spytt mycket heller. Tänk att få följa en sådan liten människa och alla dess framsteg, i början rör dom sig knappt. Sen kommer rullandet,smilet, skrattet,ålandet,ståandet mm och nu går han. Det är grymt! Att en sådan lite krabat kan ge så mycket trodde jag aldrig. Jag kommer ihåg första gången jag skulle lämna bort han till mamma över natten han var då 4månader, jag hade pumpat och pumpat för att han skulle få mat där borta för jag ville verkligen inte ge tillägg eftersom bröstmjölk är det bästa för barnet. Jag gav verkligen järnet med pumpen. Jag var så orolig att han inte skulle sova men han hade sovit hela natten, vilken lycka att få återförenas dagen efter. Men nu har han blivit stor, inte tid att sitta i famnen utan ska vara på språng hela tiden. Smakar allt han får tag i och pratar (riktiga ord) hela tiden. Dom orden han säger mest idag är; brumm brumm, hej hej, pang, voff, där , tittut, tutte, kuka (som betyder blomma på finska). Mamma kommer ibland men inte ofta men han kan säga det också. Imorgon fyller lilleman alltså hela 1år och det ska firas med biltårta i massor! Det här är kärlek!