17 augusti

Förra natten var hemsk, Alvin har inte varit så där mycket vaken sen han föddes tror jag. Fast han rev upp klockan 7 ändå och han skulle sova längre på dagen men då var jag tvungen att vara elak och väcka honom så nu har han somnat för några timmar sedan och jag misstänker att gossen är alldeles för trött för att vara vaken inatt. Vilken han normalt inte brukar heller. Jag har så svårt att veta vad han vill på natten och o han ens är vaken. För det börjar med att han sparkar som en tok och sedan börjar han grina och hans gring går inte att stoppa. Jag försöker med allt men inget hjälper! Man känner som sig matt och samtidigt så gör jag ju i princip allting för att få han tyst, men jag stressar och tänker på grannarna. Inatt så trodde jag inte att en påringning var långt borta, för han grinade och slog och sparkade mig, men jag tog upp han i famnen gick och sjöng,gunga,prata och försökte med kaka och med saft men han fortsatte grina. Men jag menar om Stian kan sova med kudden för örat så borde väll grannarna kunna sova med en hel vägg emellan? Fast jag vet inte. Om dom nu kommer så ska jag bara säga att kan du hjälpa mig att få han tyst så hjälp mig gärna. Jag har googlat runt lite och försökt hitta om det är normalt att dom beter sig så och de är det tydligen när barnen börjar få mardrömmar och innan dom förstår att deras drömmar inte är verklighet. Kan verka rimligt, vad vet jag.
Men en sak som är säkert det är att när man får barn så händer de alltid saker, inte en endaste lugn stund och de tycker jag om. Alltid är de något, både bra och dåliga saker men dom bra sakerna överväger helt klart dom sämre sakerna. Man blir också medveten om vart sina vänner står om dom ens finns? Man blir säkrare i sig själv, med tanke på att man måste ta ansvar över någon annan. Man inser ganska snabbt att man är jäkligt bra som klara av så lite sömn och ändå utföra så mycket som man gör, man inser också vad stark man egentligen är och vad mycket man kan göra för andra. Men framför allt inser man vad kärlek är. Tack gossen för att du har gjort mig till den jag är!
Han är så otroligt fin!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0