16 juli

dygnet då jag låg inne rusade mina tankar iväg. Ni vet sjukhus, inget att göra, fast i ett litet rum, dålig lukt och dement gubbe bredvid mig. Ja de fanns absolut inget annat att göra. mina tankar fastnade på vardagen och dom problem som möts på. När vi just möter dessa problem så är det just problem, men med lte perspektiv inser man ganska snabbt att det bara är små saker, inget att stressa upp sig för, allt har sin tid. Jag kan tycka att alvins tvåårs trotts har varit skit jobbig, utmattade medans jag möter en mor med hennes handikappande dotter. Dottern är snart 40 år och ligger på samma intellektuella nivå som min tvåårige son.Fast folk med handikappade barn säger att dom får så mycket tillbaka, och det tror jag på absolut! Dottern är säkert helt fantastisk underbar på sitt sätt. Men vilken ork dessa mammor har och tålamod för den delen. Tänk att leva med den ständiga gränssättningen och tvåårs trotsen, dag in och dag ut, år efter år. Jag skäms över att jag har gnällt över gossens trotts som varade i ett halvår, 6 månader, ingen tid alls. trötthet är ett annat sånt där gnäll som cirkulerar, är inte jag trött då är du trött eller grannen. Alltid är någon trött. Orsaken är väll egentligen ganska enkel? Vi gnäller när vi själva står för problemen. Från och med nu lovar jag att inte gnälla över små skaer. men lite perspektiv inser man att man har de ganska lätt och friktionsfritt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0