Mia Lindmark

Insjuknandet i Alzheimers sjukdom är oftast en långsam utveckling som sker under flera år. Symtomen utvecklas successivt under en lång tid. Symtomen vid Alzheimers sjukdom är mycket individuella och stadierna kan ha mycket olika längd beroende på patientens ålder och omvårdnadskvalité. För att lättare kunna beskriva förloppet av sjukdomens utveckling, kan man dela in sjukdomen i tre stadier.

Psykiska symtom som förvirring, depression, ångest och sinnesstörningar är vanligt under hela sjukdomsförloppet.

Stadium 1  (1-3 år)
I det första stadiet har patienten endast en liten intellektuell försämring och klagar över tilltagande glömska och förlägger vardagliga saker. Talsvårigheter och ordglömska uppstår och patienten har svårt med namn. Patienten får också svårt med rumsuppfattning och tappar sin spontanitet i känslor och motorik. Patienten fungerar fortfarande bra socialt och är medveten om sina minnesstörningar och försöker dölja och släta över sina misstag.

Stadium 2  (2-4 år)
Nya symtom uppkommer och de gamla förvärras i svåra minnesstörningar och talproblem i form av upprepning och tjat. Patienten börjar få svårt att känna igen ansikten. Patienten kan också få Parkinsonistiska symtom som skakningar och stelhet. Patienten klarar inte enklare psykologiska tester och kommer inte längre ihåg viktiga händelser i sitt liv.

Stadium 3  (5-10 år)
Patienten är i ett avancerat demenstillstånd och dess passivitet ökar. Patienten behöver hjälp med sin personliga hygien och att klä sig. Får också sämre kontroll över sina toalettbesök och blir till slut inkontinent. Patienten blir också svårkontaktad och har inget tidsbegrepp. Dygnsrytmen störs och sömnen blir oregelbunden och orolig. Närminnet fungerar inte och patienten minns inte det som nyligen har hänt.

Vid svår Alzheimers sjukdom förlorar den drabbade i det sista stadiet helt sitt tal och kan inte alls kommunicera. Den sjuke behöver omfattande hjälp med t ex att äta och är helt urin- och avföringsinkontinent. Den psykomotoriska förmågan blir kraftigt nedsatt och patienten blir så småningom helt stol- eller sängbunden. De har på många sätt återvänt till ett mer "barnlikt" stadium. Gripreflexer och sugreflexer kan utlösas och förmågan att äta och dricka kvarstår längre än andra funktioner.

Om nägon känner igen sig så finns fyra läkemedel registrerade för behandling av Alzheimers sjukdom. De kan delas in i två grupper. Ingen av dessa botar sjukdomen, utan är symtom-lindrande.

den ena gruppen är s.k. kolinesterashämmare. Dessa är godkända för symtomatisk behandling av mild till medelsvår Alzheimers sjukdom. Läkemedlet ser till att hjärnan bättre utnyttjar signalsubstansen acetylkolin som hjärnan själv bildar.

Det andra gruppen är sk NMDA-hämmare och är godkänd för symtomatisk behandling av medelsvår till svår Alzheimers sjukdom. De verkar genom att minska negativa effekter av signalämnet glutamat som är skadligt för nervcellerna.