Mia Lindmark

Tiden bara rusar iväg på dagarna. Jag stiger upp och sen nästa gång man kollar på klockan är det dags att sova känns det som. Fast riktigt så fort går det inte men det känns som det. Jag hinner ännu inte med allt jag hade velat men det kommer väll eller så gör det inte de. Det får väll tiden visa. Jag har det bra i alla fall och det är väl det som räknas. Fast mina vänner hade inte suttit fel om jag säger så. Känner mig lite dålig på att höra av mig men det ska jag bättra mig på. Nu när vi har funderat på att flytta och börja om på nästan helt ny kula så känns det verkligen jobbigt nu när det kan vara så nära, men beslutet tar vi på fredag. Jag ser absolut inte framemot att börja packa allt igen och sen tar det flera månader innan man får det som ett hem. nej.. Det låter inte lockade, men ser man det så här UTRYMME så blir det genast mycket roligare. Får se hur det blir. Jag började på det här inlägget just efter fyra och nu har tiden bara rusat iväg igen. Jag förstår inte, jag är nog helt enkelt allmänt seg och jag hade abolut inte kunna ha fler barn. Jag hade aldrig hunnit med så förlåt alivin du kommer aldrig få ett syskon, inte ens när jag är 40. Ne nu ska jag ta och vänta på ett samtal från mamma sen ska jag ringa och snacka skit med Julia hade jag tänkt hoppas hon också hade tänkt det.