Mia Lindmark

Idag på morgonen vaknade jag och Alvin av att stian hade försovit sig igen. Det innebär att när stian sover förlänge så bankar hans pappa på rutan och då menar jag bankar. Fy jag hatar att vakna till det där ljudet, hjärtat slår hundra nittio och man riktigt flyger upp ur sängen. Stian kliver iaf upp och åker iväg och jobbar, hinner lägga mig och söva om alvin så knackas och plingas det på dörren. Då står vår söta granne i sin rosa morgonrock och var inte alls lika söt nå mer. Hon hade blivit lika rädd som jag och hon var lika förbannad som jag. Jag fick stå där och skämmas medans hon malde skiten över mig. Men det är som det brukar vara med andra ord. Jag brukar få ta andras skit så lite till spelade ingen roll. Det var min morgon de men min dag skulle komma och bli mycket bättre. Har hunnit uträtta ett bankärende, eller hunnit och hunnit men har orkat göra det. Fotona på Alvin som Kent Tunlind har fotat kom idag, dom var jätte fina. Min don kan det där med modellandet. Nyss har vi kommit hem från mormor och ukki dom bjöd på kålsoppa, så gott. Nu ska vi invänta Stian som slutar jobbet om en timme och sen ska jag köpa godis tror jag. Det känns som så.