24 mars

Vuxna människor med ett beteende som ligger på den nivån har det inte lätt. Att jag inte själv heller är såå jäkla mogen men jag går då inte runt och hittar på saker om folk eller försöker förstöra för andra. Alla gör vi misstag i livet och så är det, de kommer vi ladrig komma ifrån vart vi än flyr. Att personer som är ostabila som gör allt för en tesked uppmärksamhet ens orkar yttra sig om någon annans liv är för mig patetiskt. Känns nästan som att det är dags att byta medicin i det här läget. Jag har själv varit med om "mycket" saker som har för mig varit jobbiga att ta sig igenom och jag tror att det är de som gör att jag känner mig starkare än just sådana människor, alltså starkare i huvudet. Inget jag egentligen vill lägga energi på. Och med jobbiga saker menar jag inte att hunden dött eller att vännerna svikit en. Jag har haft en far i fängelse och fick jämt skämmas som mindre, nu gör det mig inte ett dugg förutom att jag hade velat ha honom på riktigt under min uppväxt. Inte under brevväxlig, inte på foton från fängelset som mamma gömde för att skydda oss. Inte på på permisson två gånger om året och inte under bevakt telfonsamtal 3 minuter delat på tre barn. inte födelsedagar/julaftnar med uppklippta kuvär som sedan var ihop tejpade. Inte att ligga och grubbla och fundera och känna skuld för sin egena far. Fast det gör jag än idag, grubblar och funderar lite skuldkänsla också men det är ytterst lite. Tror att det är bäst för barn med någon förälder i fängelse att få komma på besök, få se hur det ser ut och få en egen uppfattning av stället. Det gjorde aldrig vi, vi ville men vågade inte säga något för att mamma tyckte att vi inte skulle åka. Hon ville nog bara skydda oss från allt. Fängelsetiden är inget vi någonsin pratar om och det är som bortblåst, tycker det är skönt. det är som förbi och över på något märkligt sätt. ett avslutat kapitel. Det tog ungefär 11 år att få känna så och jag är glad att vi alla tog oss ur det med så mycket mer vetskap om sig själv. Nu lät det där fel, det är ju inte det enda som kretsat i mitt liv men då och då. fan hela inlägget spårade ur lite väl men läs och ta det inte på fel sätt nu ta det på mitt sätt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0