Magkänsla

Ja eller vad man ska kalla de. Jag har vetat länge och jag har sagt det åt folk, de jag vetat skulle ske. Ibland är verkligheten jävligt vidrig och man hoppas bara på att det ska ta slut. Förut kände jag mig besviken och arg idag kan jag bara känna mig frustrerad och förbannad, förbannad över att jag har utsatt mig för den där skiten för länge alldeles för länge. Idag fick jag det bevisat att jag har haft rätt. Att jag försökt hjälpa och sånt det bryr jag mig inte om nå mer. Det som känns mest är sveket mot min son. Han är värd så mycket mer än så. Såå mycket mer. Att du kan utsätta honom för de sveket, det är det jag är arg på!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0